tankar

Mitt liv började med att bli bortlämnad och jag funderar ibland på hur det satt sina spår. Troligtvis mer än vad jag själv kan ana.

Efter att ha läst lite bloggar så har jag faktiskt kommit fram till en av dom sakerna som verkligen skrämmer mig. Det är ensamheten.

Jag känner många men ja har några nära och kära. Det har inte alltid varit så därför uppskattar jag dom antagligen mer. Undrar varför det kan vara så svårt att säga till personer som man bryr sig om hur mycket dom betyder?

…ja jobbar på det för dom gör mitt liv värt att leva.