kampsport och våld
Våld har alltid väckt starka kännslor, men Fighting är nått helt annat.
Ja gillar att tävla och ja gillar känslan av att gå in på en stor gala med tung musik i högtalarna, när det är varmt i luften av alla strålkastare i taket, av människorna, när det är så varmt i lokalen att du kan skära i luften med kniv, känslan av allas förväntningar och det bästa av allt …känslan av att nu ska ja faan visa alla jävlar!
Fighting är lite speciellt det är inte som vanlig fotboll, det är inte som att vara nervös inför en jobb intervjue. Det är en fight och du går upp mot en kille eller tjej som tränat hårt och som är där för att slå dig.
Ja tycker verkligen att det är kul att fightas! Många som ja pratar med har svårt att förstå det och många frågar om det inte gör ont. Jo det är klart det kan göra ont men känslan av att vinna en stor match eller en titel betyder så mycket mera. Känslan av att lyckas med ett mål som du satt upp för dig själv och som du kanske tränat hela ditt liv inför betyder ALLT!
Fighting har alltid fascinerat människor och historiska krigare, romarnas gladiatorer och dagens UFC och K-1 Fighters väcker känslor hos människor. Många vill inte kännas vid dom känslorna men ja är helt övertygad om att vem som helst kan få fram dom känslorna om dom blir tillräckligt pressad. Känslan av att vilja försvara det som är viktigt och det som betyder nått.
Jag kan förstå rädslan för våld och det är ingen som vill bli misshandlad. Det är ingen som vill bli så slagen så mycket att han eller hon inte har någon möjlighet att försvara sig längre och ingen vill uppleva känslan av att bli så jävla krängt att man tappar både självkänslan och tron på sin egen förmåga.
Alla kan hamna i en sån situation oavsett om du är tränad inför det eller ej och därför har även ja stor respekt för våld. Anledningen till att ja själv började en gång i tiden var ju just pga våld och att ja ville känna att ja i alla fall hade någon möjlighet att försvara mig när det behövdes.
Men att tävla inom kampsport är inte samma sak som att någon skulle bli misshandlad. När du tävlar så finns det domare som bryter matchen när en fighter inte kan försvara sig längre och din tränare kan också kasta in ”handduken”. Det betyder att dina coacher inte anser att matchen är värd att fortsätta.
Den stora skillnaden är också att du är tränade inför att gå en match både fysiskt och mentalt. Du är där frivilligt för att testa dina gränser mot en annan person som är på ungefär samma nivå.
Så här ser jag på fighting. När ja tävlar så går ja upp i ringen för att VINNA och som ja ser det så är det han eller jag som kommer göra det. …och ja kommer inte låta någon att stå i vägen för mina mål. I början handlade det mest om att träna på att tävla men efter ett tag så kände jag att om ja ska fortsätta med det här så vill ja bli bäst och ja vill vinna varje match på vägen för att bli bäst.
Många tror att kampsport handlar om ”våld” och du sparkar, slår och knäar din motståndare men alla som tävlar på högre nivå är väldigt sportsliga. Kampsport är extremsport men fortfarande en sport och det finns klara regler för vad du får göra och inte göra. Följer en fighter inte dom så blir personen avstängd och det är samma sak för osportsligt uppförande.
Det kan självklart vara stor prestige bakom matcherna men efteråt så är dom flesta vänner. Ja tror att det beror på att alla som fightas sitter i samma ”båt”, älskar samma sak, har samma mål och ingen tjänar på att vara osams efteråt. Det tar bara onödig energi du kan inte göra ett skit ändå när matchen är över. Det är bara gå in och ge allt i ringen. Gör ditt bästa när du kan och om du förlorar så är det ok att vara besviken. Det enda du kan göra är att åka hem, träna på dina brister och sen ge igen i nästa match.
Varje match är en ny match och allt kan hända. Det är bara några minuter av ditt jävla liv du kan lika gärna gå in i ringen och ge allt!