Fortfarande mätt!

Shit vilken dag alltså. Jag skulle ju sälja kaffe och kakor med ett gäng klasskamrater ifrån Lunnevad idag. …det gick sådär alltså. Det va flera som inte dök pga olika mer eller mindre ”bra” anledningar och det slutade med att jag en Kattjja fick styra upp det sjunkande skeppet själva.

Vi fick till slut fixa i ordning själva med alla stolar, bord, växel pengar (som inte fans), köpa kaffe och inte minst KOKA kafffe till säkert över 100 pers!! Ja misstänkte det innan men det va nog sissta gången ja ställer upp o hjälper till för klassen när det är så många som bara bangar sen ändå.

Vi drog i alla fall in en del cash och det va ju det viktigaste jag försökte promota försäljningen med att pengarna gick till fattiga allmen-elever som just nu bara hade pengar till en enkelresa till Berlin. …ja tror det funkade 😉

Jag övertalade mig själv om att om jag svullade 4-5 kladdkakor själv så skulle kundenra bli avis och själva köpa egna. Jag vart i alla fall äckligt mätt och nu ligger dom som fem stenar i magen och ja har inte varit hungrig sen dess så det måste ha varit bra hahaha

Aprå på vikt så har ja inte vågat kolla vågen på typ hundra år och ja kan ju säga att ja ligger MINST! ..6 kg över min matchvikt som alltså ligger på 60kg!!! Då är jag endå rätt deffad men ja har lite små ångest för det där men det fixar jag så fort ja kan börja träna normalt igen då jävlar! 😛

Nee nu äre dags o ringa Andy för att se om han slutat på Ming än …vi ska ut och göra Platå osäker ikväll pratade vi om 😛

Ja ska Gymma i morgon vi får se hur det går hehe

Chillaxar hemma!

Äntligen Fredag kväll och till och med jag har lärt mig att uppskatta en lugn och skön fredagkväll. Ja ska va upp hyffsat i morgon eftersom jag lovat att hjälpa till och kränga kaffe och bullar på Lunnevadskolan hela dagen i morgon.

Tanken är att vi ska få ihop pengar så att vi kan åka och göra Berlin osäkert med klassen senare i vår sen 🙂

Som flera av er kanske vet så käkar jag en hel del lax och det är som sagt min favorit fisk. Jag har tyvärr börjat tröttna lite (kanske inte så konstigt iof) och gått över till att börja missbruka nöttfärs istället vilket jag tycker är ett jätte bra och enkelt alternativ.

Du köper helt enkelt hem jävligt mycket nöttfärs och fyller frysen med. Sen några gånger i veckan så trixar du ihop allt med lite sjysst sås och sen portionerar upp inför dom kommande dagarna. Jätte bra, jätte enkelt, och jätte tråkigt men det fungerar bra typ alla gånger som du helt enkelt inte orkar laga någon mat. …efter träningen, innan träningen och på dom dagarna då jag inte går i skolan. När ja går i skolan så köper jag mat …eeeeh ja va ska man säga!!

Jag sitter o funderar på K-1 som går på Hovet nästa fredag. Det är sveriges i särklass mest påkostade tävling och den visas bla live i Tv 4 sport.

Det är flera grymma fighters som kommer att vara med bla Nils Widlund som jag vet att flera personer vill se mig möta 😉

Det skulle va jävligt kul att åka och kolla på K-1 Cirkusen. Håkan som tränar på klubben har fixat en minibuss så vi ska försöka dra ihop ett gäng ifrån Fight Center och åka upp och kollla! Jag känner ju en del kampsport folk så ja funderar på att stanna i stockholm någon dag och följa med på efterfesten senare sen.

En Fighter som ja värkligen ser fram imot att se är Artur Kyshenko. Han var en av K-1 Maxs finaliserna i japan i år och det är en av dom Fighters jag värkligen inspereras av. En tuff fighter och som har det där lilla tekniska extra som jag tyvärr saknar hos många fighers.

Det här är en Highlight med honom och shit han är grym! Han är bla flerfaldig Värlsmästare i Thaiboxning.

Det här klippet brukar ja sätta på fullskärm på datorn och sen dra på stereon rikigt högt innan jag drar och tränar enjoy! (stackars grannar haha)


, ,

Leaving the dream

Fighting är för mig en del av träningen och det är ett sätt för mig att veta att träningen går åt rätt håll. Träningen blir mycket roligare när ja har ett klart mål med min träning och jag är extremt målinriktad …antagligen på gränsen till fanatisk när ja väl ger mig faan på någonting.

Med tanke på vilja så har jag ett väldigt starkt minne ifrån mellanstadiet och ja hade fått en tennis boll som satt fast i en gummisnodd som i sin tur satt fast i en plastbytta med sand i för att inte skiten skulle släppa ifrån marken helt enkelt. Ja tyckte i alla fall att den va skitrolig att slå på med ett tennis rack. Ja måste ju uppenbarligen varit rätt lättroad för ja kunde stå och slå på den där bollen som ständigt kom tillbaka i en hel dag utan problem.

Jag har tävlat mycket. Många matcher har varit i tyngre viktklasser och för att få mer rutin så har jag ibland valt att möta en del tyngre motståndareför att få mer motstånd helt enkelt. Det är fler som frågar om mitt rekord och jag kommer faktiskt inte ihåg hur många vinster och förluster jag har. Jag kommer bara ihåg hur många matcher jag gått och dom flesta har jag inte ens sätt själv i efterhand. Om ja skulle kom ihåg mitt rekord så skulle det nog inte se så bra ut. Jag nöjer mig med att komma ihåg dom titlar jag tagit och dom rutinerade personer jag slagit.

Att träna och tävla så mycket som jag har gjort har varit och är ett stort äventyr. Några av mina bästa minnen är resorna med landslaget och när jag, Totto, Mårten och Linn Wennergren åkte och tränade med Norska landslaget innan dom skulle tävla på World Cup, när jag vann Nordic open och så klart när ja vann SM 2007 det glömmer jag aldrig.

Tyvärr så är livet som fighter allt annat än glamoröst. Det är hård träning sex dagar i veckan och den ständiga medvetenheten om kosten finns där i bakhuvudet hela tiden i alla fall för mig. Det som känts jobbigast är nog att aldrig ha råd att göra saker jag har mer eller mindre valt att satsa på min karriär inom idrotten. ”Tyvärr” i en idrott där det inte funnits någon proffsverksamhet i Sverige fören nu dom senaste åren.

Jag har kunnat göra det jag vill göra och brinner för men jag har pga det fått leva ett väldigt sparsamt liv där jag fått lära mig att vända på varenda krona. Plugga har inte varit någon alternativ för mig och ja har istället fått hanka mig fram på olika ströjobb lite överallt för att få allt att gå runt. Jag har nog jobbat med alla typer av jobb som inte kräver någon utbildning.

Idag är jag ägare till Fight Center och jag är faktiskt en av få personer i Sverige som jobbar heltid med kampsport. Det är tack vare att jag lärde mig våga misslyckas.

,

kampsport och våld

Våld har alltid väckt starka kännslor, men Fighting är nått helt annat.

Ja gillar att tävla och ja gillar känslan av att gå in på en stor gala med tung musik i högtalarna, när det är varmt i luften av alla strålkastare i taket, av människorna, när det är så varmt i lokalen att du kan skära i luften med kniv, känslan av allas förväntningar och det bästa av allt …känslan av att nu ska ja faan visa alla jävlar!

Fighting är lite speciellt det är inte som vanlig fotboll, det är inte som att vara nervös inför en jobb intervjue. Det är en fight och du går upp mot en kille eller tjej som tränat hårt och som är där för att slå dig.

Ja tycker verkligen att det är kul att fightas! Många som ja pratar med har svårt att förstå det och många frågar om det inte gör ont. Jo det är klart det kan göra ont men känslan av att vinna en stor match eller en titel betyder så mycket mera. Känslan av att lyckas med ett mål som du satt upp för dig själv och som du kanske tränat hela ditt liv inför betyder ALLT!

Fighting har alltid fascinerat människor och historiska krigare, romarnas gladiatorer och dagens UFC och K-1 Fighters väcker känslor hos människor. Många vill inte kännas vid dom känslorna men ja är helt övertygad om att vem som helst kan få fram dom känslorna om dom blir tillräckligt pressad. Känslan av att vilja försvara det som är viktigt och det som betyder nått.

Jag kan förstå rädslan för våld och det är ingen som vill bli misshandlad. Det är ingen som vill bli så slagen så mycket att han eller hon inte har någon möjlighet att försvara sig längre och ingen vill uppleva känslan av att bli så jävla krängt att man tappar både självkänslan och tron på sin egen förmåga.

Alla kan hamna i en sån situation oavsett om du är tränad inför det eller ej och därför har även ja stor respekt för våld. Anledningen till att ja själv började en gång i tiden var ju just pga våld och att ja ville känna att ja i alla fall hade någon möjlighet att försvara mig när det behövdes.

Men att tävla inom kampsport är inte samma sak som att någon skulle bli misshandlad. När du tävlar så finns det domare som bryter matchen när en fighter inte kan försvara sig längre och din tränare kan också kasta in ”handduken”. Det betyder att dina coacher inte anser att matchen är värd att fortsätta.

Den stora skillnaden är också att du är tränade inför att gå en match både fysiskt och mentalt. Du är där frivilligt för att testa dina gränser mot en annan person som är på ungefär samma nivå.

Så här ser jag på fighting. När ja tävlar så går ja upp i ringen för att VINNA och som ja ser det så är det han eller jag som kommer göra det. …och ja kommer inte låta någon att stå i vägen för mina mål. I början handlade det mest om att träna på att tävla men efter ett tag så kände jag att om ja ska fortsätta med det här så vill ja bli bäst och ja vill vinna varje match på vägen för att bli bäst.

Många tror att kampsport handlar om ”våld” och du sparkar, slår och knäar din motståndare men alla som tävlar på högre nivå är väldigt sportsliga. Kampsport är extremsport men fortfarande en sport och det finns klara regler för vad du får göra och inte göra. Följer en fighter inte dom så blir personen avstängd och det är samma sak för osportsligt uppförande.

Det kan självklart vara stor prestige bakom matcherna men efteråt så är dom flesta vänner. Ja tror att det beror på att alla som fightas sitter i samma ”båt”, älskar samma sak, har samma mål och ingen tjänar på att vara osams efteråt. Det tar bara onödig energi du kan inte göra ett skit ändå när matchen är över. Det är bara gå in och ge allt i ringen. Gör ditt bästa när du kan och om du förlorar så är det ok att vara besviken. Det enda du kan göra är att åka hem, träna på dina brister och sen ge igen i nästa match.

Varje match är en ny match och allt kan hända. Det är bara några minuter av ditt jävla liv du kan lika gärna gå in i ringen och ge allt!

…Fortsättning

COMEBACK! Hösten 09

Äntligen efter snart ett år av rehabbträning så har jag börjat kunna jogga lite lätt och även börjat bygga upp musklerna runt mitt knä. Det är så jävla kul att bara kunna börja springa igen och köra skuggboxning även om ja måste vänta med sparring och att sparka på saker 😉

Jag tappade 4 cm i omkrets runt knät som ja nu håller på och bygger upp igen. För några dagar sedan så var jag på återbesök på sjukhuset för att kolla vilken styrka ja har i knät och det saknas fortfarande 20 % i styrka i förhållande till mitt andra knä.

Operationen osv har i alla fall blivit lyckad och det är tur jag tänker på vad ja äter i vanliga fall. Det påverkar så klart även själva läkningsproccessen mycket.

Just nu är ja grymt sugen på att komma igång igen o träna och tävla som vanligt. Tyvärr kommer ja inte kunna börja förens tidigast i December enligt min sjukgymnast Sören Ivarsson. Tydligen har jag samma sjukgymnast som LHC (Linköpings Hockey club) har det är lite coolt han är i alla fall skitbra =)

Från att ha gått ifrån elitidrottare på EM till handikapp har gjort att ja fundera rätt mycket och det har varit kanske en av mina svåraste prövningar hittils. Som ja ser det hela nu så är jag hellre borta ett år ifrån kampsportsträningen och tävlandet än att köra igång för hårt eller snabbt och kanske skada knät igen så att ja inte kan tävla alls i framtiden.

Det gäller ju att sätta allting i perspektiv och ja älskar ju kampsport som ni kanske förstått haha!

Det här är det första filmklippet ifrån höstens Comeback och det känns ju att man har en viss rutin endå även om ja känner mig lite, spänd och ringrostig så klart 😉 …det kommer upp fler filmklipp osv fram över så håll utkik!

Till sisst så vill jag vill rikta ett stort tack till alla som stöttar mig och peppar mig igenom det här. Det är du som gör min skillnad och jag hoppas att ja kommer att kunna ge någonting betydelse fullt tillbaka till dig en dag.

//Jonas