Man måste ju börja någonstans!
Att välja ett liv som fighter var för mig nästan en självklarhet eftersom jag tyckte att det var så kul att träna och tävla. För mig var själva fightingen som en del av träningen där jag hela tiden tävlade för att kunna bli så bra som det bara gick att bli.
Det svåraste med att försöka göra sig en karriär i Thaiboxning var att ingen annan i Linköping hade gjort något liknande även om det var många som tränade just thaiboxning.
Jag har haft turen att komma till en kunnig tränare med stort hjärta redan ifrån början och som älskar kampsport kanske till och med mer än vad jag gör.
Åke Björkman har varit min tränare enda ifrån början. Det var han som skolade om mig till den tekniska Thai & Kickboxare jag är idag. Jag har honom att tacka för min karriär och utan honom skulle jag aldrig kunnat tävla på den internationella nivå som jag gör idag.
Åke har varit otroligt viktig för mig då han alltid stått vid min sida i med och motgångar även när ingen annan trodde på mig. Sex dagar i veckan i över sju år har han varit min tränare och vi har säkert tränat inför över 50 matcher ihop på dom sju åren som jag sattsat på elitnivå.
Åke och jag innan på stockholm Open
Åke var även han en pionjär i Linköping då han tog steget att ensam åka till Thailand för att träna som proffs på Fairtex Gym 1997. Han tränade där som proffs i nästan två år tillsammans med några av thailands genom tiderna bäst tränare och fighters.
Eftersom jag var den första som sattsade i Thaiboxning på det här sättet så kände jag mig tvungen att skapa en egen miljö i huvudet eller förhållningsätt som jag kunde falla tillbaka på när jag kände att ja behövde stöd ut över Åke.
Jag tränade mer eller mindre själv med Åke dom första tre åren och eftersom jag inte hade någon direkt att prata med om hur man skulle göra för att lyckas på elitnivå så vart den här miljön otroligt viktigt. Inte minst eftersom jag faktiskt förlorade mina första 14 matcher.
Matchträning på Fight Center
När jag började tävla så hade ja vissa normer eller regler som jag satte upp på olika lappar hemma. Det kunde vara allt ifrån egna påhittade citat eller saker som Björn Borg och andra stora idrottstjärnor kommit på och här är några av dom.
”Man kan aldrig förändra någonting som redan hänt tänk frammåt”
”Om man är sjysst mot folk så är dom oftast sjyssta tillbaka, …men FUCK THE REST”
”Winners are simpley willing to do what loosers don`t”
”Det är dom som tränar mest som oftast blir bäst och har man bara viljan kan man komma hur långt som helst”
”Man måste våga förlora för att kunna börja vinna”
”Man måste vara stark när dom andra är svaga”
”Framgångsrika människor är inte personer utan problem, utan personer som har lärt sig att lösa dom”
Det här är bara ett urval av dom citat som jag gjorde eller hittade någonstans. Allting för att hela tiden hålla moralen uppe oavsett hur det gick. Dom har faktiskt hjälpt mig många gånger inte minst till vardags senare i livet och dom har blivit lite av mantran som jag använder mig av när jag känner att jag behöver.
Förutom dom så hade jag även vissa regler. Jag planerade varje vecka vilka dagar ja skulle träna och vad jag skulle träna på helt enkelt. På det sättet så vart det svårare att komma med undanflykter när jag väl skulle iväg och träna.
En annan grejj som jag införde var att jag skulle aldrig missa en träning oavsett hur passet innan gick. Gick träningen åt helvete så fick den göra det för det var endå bättre än ingen träning. På det sättet så tränade jag min vilja systematiskt för att sedan hela tiden höjja min sämsta nivå även tekniskt sett.
En annan viktig del för mig var min lista på vad jag var bra och dålig på. Jag började med det jag var bra på för att sedan avsluta listan med det ja va mest kass på. Sedan vände jag på listan för att sedan träna och beta av varje punkt jag var dålig på först. sen började jag om heltl enkelt.
Det var så här jag tog mina först steg i karriären. Jag förlorade som sagt mina första 14 matcher men det är endå ingen som bryr sig när ja om kanske tio år avslutar min proffs karriär.
FUCK jantelagen! Den har endå aldrig hjälpt någon …vill du komma någonstans? träna hårt, va stolt och sikta högt!
4 kommentarer till “Man måste ju börja någonstans!”